aliceolivia

Ett svar

Jag har idag bott i London i 57 dagar, det är så sjukt att både skriva det och säga det.. Att jag bor i London och inte Sverige, det är fortafarande lite småsvårt att ta in. Jag fick en fråga, och mitt svar på den kommer nog beskriva ganska bra hur allt känns här. Nu efter snart 2 månader (beroende på hur man räknar) börjar jag få bukt på alla känslor. Typ iallafall.

Johanna: Hur trivs du i London? Vad är det bästa med att du flyttade och sämsta? Nu när du vet hur det är, skulle du fortfarande tagit beslutet att flytta dit? Kram

 Hello:-) Jag har det bra men jag skulle nog inte säga att jag trivs som fisken i vattnet här i London. Jag är glad att jag är här och jag kommer absolut inte att flytta hem. Missförstå mig inte, jag trivs verkligen, men jag tror nog att jag hade förväntat mig något annat än vad det faktiskt visade sig vara. Jag har träffat jättehärliga människor och en helt underbar familj som jag bor med. London är London, och det säger sig väl självt att det är väldigt nice. Jag kommer skriva ett inlägg om skolan och värdfamiljen där det kommer stå mer om mina förväntningar och hur det faktiskt blev nu när jag är på plats..

 

Det bästa är nog helt klart att jag flyttat från min mor och far, återigen missförstå mig inte! Men hemma finns det få saker jag behöver klara av själv.. Försover jag mig så fixar dem så att jag kommer till skolan i tid iallafall, ska vi äta fisk så rensar pappa bort benen så att jag ska slippa göra det själv (upptäckte typ igår att jag inte vet hur man gör) och om det är något jag vill ha eller behöver hjälp med så står båda två i givakt för att fixa det. Jag tror att det är många som känner igen sig i det, att ens föräldrar gör allt för en. Så under det här året kommer jag nog växa som person, bli mer självständig och lära mig saker som jag aldrig skulle gjort om jag bott hemma. 

 

Det sämsta skulle jag nog säga är känslan av att inte riktigt kunna "känna sig hemma" i hemmet. Att inte kunna gå ner och rota i köket, äta vad jag vill och be om ditt och datt. Min värdfamilj sa "känn er som hemma" till mig och Malin första dagen och jag vet att de vill att vi ska känna oss som en del av familjen. Men jag lovar, det är inte det lättaste. Det kanske ändras med tiden, men hittills trippar man runt lite på tårna för att inte vara ivägen eller störa. 

 

Jag hade fortfarande, nu när jag vet hur det är, valt att flytta till London. MEN jag hade inte haft samma förväntningar som jag hade innan jag åkte, jag tror att det mest är det som har gjort att jag inte älskat varje sekund här. Sen hade jag också förberett mig bättre på att jag kommer sakna personer hemma och att det kommer vara jobbigt. När jag åkte hit trodde jag nog att det skulle vara lättare än vad det egentligen var och det slog ganska hårt när det väl gick upp för mig att det suger att ha hemlängtan.

Oj vad långt det blev men det var nog allt, puss och kram skumbanan:-)(-:

 

 

 

 

 

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas